Att mista två personer på kort tid, att se deras namn bredvid varandra på kylskåpet, att man sett dom för en sista gång, det gör ont. Och det är ingen liten smärta, det gör ont, ont som fan. Allt är så ofattbart, älskade farfar och älskade morbror. Varför ni? Varför var just ni tvungen att ta ert sista andetag och lämna oss andra. Varför?